(m)Amma offentligt

Mikaela i klassen har dragit igång ngt riktigt spännande då hon anordnade en flashmob i stan. den gick ut på att mammor som ammar sina barn skulle samlas och tillsammans amma sina barn på ett café för att se folks reaktioner när de passerade. GT var där och gjorde ett reportage samt en artikel som ni kan hitta här! Tanken var att jag och några andra skulle hjälpa till att dokumentera. Jag fastnade för barnen och fotade mest dem =)

 

In the city

gammalt blir nytt och frächt

Jag har kollat igenom bilder som jag tog i början av mitt projekt som jag vid ett första urval inte fastnade för men som jag nu tycker är riktigt bra. Det är väldigt konstigt att en bild som man inte alls känner för när man tar den sedan kan växa när man inte kollat på den på ett tag. I vilket fall tycker jag om alla de tre bilder som är med i detta inlägg. jag valde dessutom att ha dem i färg denna gången.

Är kameran ett hinder?

Att ha med sig en stor system kamera på stan är det alltid en tillgång eller är det ett hinder? Denna knäppte jag av i fredags i väntan på bussen med telefonen!

Att övervinna rädsla

Att övervinna rädslan för att fota någon som jag egentligen inte vågar fota av olika anledningar har jag tänkt på mycket under denna veckan. Mycket av den rädslan som finns hos mig i just detta är nog uppbyggd av att jag inte vill trampa någon på tårna eller utsätta den för en situation som den själv inte har valt att hamna i. Jag har ställt frågan till mig själv: skulle jag vilja bli fotad när jag minst anar det?  Både ja och nej! På ett sätt tycker jag ju att det är roligt att vara med på bild eftersom att det nästan alltid är jag som tar bilder och sällan är med på några själv. Dessutom blir bilder oftast som vackrast när man inte konstlat sig framför kameran utan är precis så som man är, naturligt vacker. Men det kan även vara oerhört jobbigt om någon "trycker upp en kamera i ansiktet på en" utan att man vill det. Kanske i en situation där man inte har gjort sig iordning med smink och dylikt  eller har kläder på sig som man egentligen inte vill synas i. 

Rädslan för att någon ska känna sig utpekad på ett negativt sätt eller att någon ska bli arg för att jag tar kort på dem är nog det som stått ivägsändare för mig tidigare. Som jag beskrev på handledningen så har jag ibland avstått från att ta en bild i vissa lägen då jag känt mig osäker på om personen vill bara med eller inte. Även om jag vet att det hade blivit en bra bild.

Men nu när jag var ute och fotade här om dagen bestämde jag mig för att jag ska strunta i om någon tar lite illa upp eller inte. De får väl säga till i så fall att de inte vill vara med på bild.

Rätt gött att känna att man kan skita i allt och bara köra!

Photoshop

Workshoppen med Catta idag var väldigt bra för min del. jag fick svar på de frågor jag hade och fick tipps om saker jag kunde tänka på.

Här är tre bilder som jag jobbat med under eftermiddagen.

 

Streetphoto

Nu i veckan har vi dragit igång våra gestaltningsarbeten som vi kommer att jobba med under flera veckor. Jag kommer att jobba med streetphoto och har ingen aning om just nu vart det hela kommer att sluta. 

Idag tog jag i alla fall på mig rejält med kläder, packade ner kameran och åkte in till stan. Jag hoppade av på Pilgatan för att sedan till fots ta mig genom Haga, ner till Järntorget. Därifrån gick jag bort mot pedagogen och sedan vidare mot Nordstan.

Jag upptäckte väldigt snabbt hur svårt jag tyckte att det var att fota människor som är helt främmande för mig som jag faktiskt inte vet om de vill vara med på kort eller inte. Ibland ville jag ta ett kort men vågade inte! Och nästa gång tog jag kort med kameran på magen så att säga. Det var ännu svårare för då missade jag mina motiv och de blev väldigt dålig skärpa på bilderna.

Men jag fick hur som helst ett par bilder som jag känner mig nöjd med.

Mitt eget uppdrag

Det uppdrag som jag valde att ge till mig själv var att sitta på en valfri plats och att skriva ner ca 10 saker som man inte tänkte på när man satte sig där. Detta var ganska svårt tycker jag men jag gav det ett försök i alla fall!

Sitter på bussen.

Sjukt oskönt att ha fötterna så högt upp.

Skulle bussen krocka skulle jag 1. Slå skallen i stolpen framför mig. 2. Göra en volt över paret framför mig. 3.landa i papperskorgen.

Folk är himla duktiga på att slänga saker omkring sig.

Stop-knappen har även blindskrift!

Åker man buss på kvällen så ser man sig själv i rutan när man försöker att titta ut!

Mina skor blev väldigt skitiga av att springa till bussen i höstrusket! Kanske inte så smart att använda vita skor denna årstiden...

Belysningen i taket e inte särskilt behaglig!

Undra varför man väljer en prickig matta till golvet? Kanske för att smutsen ska synas mindre?

Tänk vad många människor som suttit precis där jag satt alldeles nyss!