Att övervinna rädslan för att fota någon som jag egentligen inte vågar fota av olika anledningar har jag tänkt på mycket under denna veckan. Mycket av den rädslan som finns hos mig i just detta är nog uppbyggd av att jag inte vill trampa någon på tårna eller utsätta den för en situation som den själv inte har valt att hamna i. Jag har ställt frågan till mig själv: skulle jag vilja bli fotad när jag minst anar det? Både ja och nej! På ett sätt tycker jag ju att det är roligt att vara med på bild eftersom att det nästan alltid är jag som tar bilder och sällan är med på några själv. Dessutom blir bilder oftast som vackrast när man inte konstlat sig framför kameran utan är precis så som man är, naturligt vacker. Men det kan även vara oerhört jobbigt om någon "trycker upp en kamera i ansiktet på en" utan att man vill det. Kanske i en situation där man inte har gjort sig iordning med smink och dylikt eller har kläder på sig som man egentligen inte vill synas i.
Rädslan för att någon ska känna sig utpekad på ett negativt sätt eller att någon ska bli arg för att jag tar kort på dem är nog det som stått ivägsändare för mig tidigare. Som jag beskrev på handledningen så har jag ibland avstått från att ta en bild i vissa lägen då jag känt mig osäker på om personen vill bara med eller inte. Även om jag vet att det hade blivit en bra bild.
Men nu när jag var ute och fotade här om dagen bestämde jag mig för att jag ska strunta i om någon tar lite illa upp eller inte. De får väl säga till i så fall att de inte vill vara med på bild.
Rätt gött att känna att man kan skita i allt och bara köra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar